Minne för livet.
I fredags hade jag den finaste av kvällar. Vi hade överraskningsfest för Hans, en av mina morbröder. Moster Helene hade bjudit in hela tjocka släkten Lloyd till Malmö och folk kom hit från alla möjliga städer, länder och världsdelar. Vissa hade inte träffats på 20, 30 eller 40 år, medan vissa andra aldrig hade träffats alls. Det lipades och bölades till höger och vänster, dock ska det sägas att det var tårar av kärlek och glädje.
Hur sjukt är det inte att man kan älska folk så fruktansvärt mycket, när man bara har träffat många av dem en enda gång? Det räckte att bara titta på vissa av dem för att man skulle bli varm i hjärtat. Att se någon med likadana ögon, tänder eller hållning som jag själv har, eller att höra någon skratta exakt likadant som jag och veta att den människan tillhör min familj, det är stort.
För att du är bäst och jag älskar dig.
Hur sjukt är det inte att man kan älska folk så fruktansvärt mycket, när man bara har träffat många av dem en enda gång? Det räckte att bara titta på vissa av dem för att man skulle bli varm i hjärtat. Att se någon med likadana ögon, tänder eller hållning som jag själv har, eller att höra någon skratta exakt likadant som jag och veta att den människan tillhör min familj, det är stort.
För att du är bäst och jag älskar dig.
2 Kommentarer till "Minne för livet."
Postat av: Kusin vitamin!
FINA!
Postat av: Lisa
Klart vi är, med dessa underbara gener! :) <3
