Lisa - with love and hell fire

Detta blir svårt. Min tro. På ett sätt skulle man väl kunna säga att jag är en av de olyckligt lottade människor som inte fått gåvan att tro. Men samtidigt så är jag inte den typen av person som utesluter sakers existens bara för att jag inte kan se dem. Så kort sagt skulle man väl kunna säga att jag är en troende människa, det är bara det att jag inte har kommit på exakt vad jag tror på. Och då menar jag i termer av religion, gudomlighet och lite mer existensiella frågor.

Rent konkret, typ i vardagliga situationer, skulle jag vilja påstå att jag tror på massa saker och företeelser; att sanningen nästan alltid är att föredra framför en lögn, att kärleken är den starkaste kraften som vi känner till, att förmågan att förlåta är en gåva och att skratt är den bästa medicinen som finns.

Beträffande döden så är jag nog ganska positiv. Jag är själv inte rädd för att dö, och tror att döden faktiskt är att föredra framför många andra händelser man kan råka ut för. Dock är jag livrädd för att folk nära mig ska lämna in, eftersom jag är värdelös på att hantera saknad och vanmakt. Så mitt enda hopp är att tro stenhårt på att man någonstans, någon gång kommer träffa de man förlorat igen, och jag tänker inte vika en tum från den tron för i så fall kommer jag aldrig kunna hantera någon närståendes död.

Så, det var i stora drag min tro.