Dag 3 - mina föräldrar.
Mina päron.. jaa, vart ska man börja..? Vi tar väl att lite slumpartat börja med mor.
Carina "Lloydan" Larsson.
Min mamma är den bästa mamman man kan tänka sig. Det är sant, det är inte bara som jag säger för att det är min mamma utan för att det är helt sant. Min mamma är ingen perfekt person, och det är det som gör henne till en sån superbra morsa; hon blänger surt och suckar när jag använder ovårdat språk, hon gestikulerar som en galning så fort hon ska förklara något, jag fick alltid gå hem först av mina kompisar på helgerna när vi var yngre, jag får ibland upprepa saker typ hundra gånger för att hon "glömmer allt" och hon har dessutom ett sjätte sinne som direkt talar om för henne när jag eller Lottis har ställt till med något ofog. Detta är saker som jag kan bli vansinnig på ibland, men ärligt talat, det skulle kännas bedrövligt om hon inte hade dessa små egenheterna, för det är precis så en mamma ska vara. En mamma ska tillrättavisa, vara pinsam inför kompisar, bli ledsen men härda ut när den tjuriga tonåringen är elak och trösta när det är kris eller finnas där när man måste visa sig svag eller be om hjälp. Och precis så har min mamma alltid varit, och jag kan inte tacka henne nog för det. Jag kan även tacka morsan för min brillianta musikuppfostran. Queen, Kiss, Led Zeppelin etc etc etc spelades 24-7 hemma hos oss när jag växte upp. Sen lagar hon ju världens godaste mat också, men det är liksom bara ett plus i kanten :)
Lars-Göran "Gugge" Larsson.
Farsan. Det sägs lite då och då att jag är farsan upp i dagen. Vi har båda extremt kort stubin, samma gångstil, älskar fotboll och IFK, agerar städ-Hitler i våra respektive hushåll och uppskattar mer än de flesta att ta en kvällsmacka och ett glad juice till sporten. När mamma och Lotta åkte till stan för att lördagsfika när jag var liten så tittade jag och pappa på Tipsextra och lördagsmatchen. Vi tippade nere på Servus, tittade på handboll i Väggahallen, fotboll på Vägga Södra eller åkte hem till farmor och farfar på höga berget.
Sitter man i skiten kan man alltid ringa farsan. Behöver man skjuts någonstans kommer han som en oljad blixt, vill man ha moraliskt stöd i telefonen innan en tenta så är det bara att ringa farsan och få lite uppmuntran och behöver man pengar lite snabbt så kan man alltid gå till pappa (för han tjänar massa pengar och är moderat, haha) :D Jag har helt klart en kalasbra farsgubbe, och trots att han blir vansinnig på mig ibland (när jag knäcker mina fingrar, gungar på stolen eller inte sitter still med fötterna när vi tittar på tv till exempel) så tycker jag om honom såå himla mycket.
Jag älskar er.
Carina "Lloydan" Larsson.
Min mamma är den bästa mamman man kan tänka sig. Det är sant, det är inte bara som jag säger för att det är min mamma utan för att det är helt sant. Min mamma är ingen perfekt person, och det är det som gör henne till en sån superbra morsa; hon blänger surt och suckar när jag använder ovårdat språk, hon gestikulerar som en galning så fort hon ska förklara något, jag fick alltid gå hem först av mina kompisar på helgerna när vi var yngre, jag får ibland upprepa saker typ hundra gånger för att hon "glömmer allt" och hon har dessutom ett sjätte sinne som direkt talar om för henne när jag eller Lottis har ställt till med något ofog. Detta är saker som jag kan bli vansinnig på ibland, men ärligt talat, det skulle kännas bedrövligt om hon inte hade dessa små egenheterna, för det är precis så en mamma ska vara. En mamma ska tillrättavisa, vara pinsam inför kompisar, bli ledsen men härda ut när den tjuriga tonåringen är elak och trösta när det är kris eller finnas där när man måste visa sig svag eller be om hjälp. Och precis så har min mamma alltid varit, och jag kan inte tacka henne nog för det. Jag kan även tacka morsan för min brillianta musikuppfostran. Queen, Kiss, Led Zeppelin etc etc etc spelades 24-7 hemma hos oss när jag växte upp. Sen lagar hon ju världens godaste mat också, men det är liksom bara ett plus i kanten :)
Lars-Göran "Gugge" Larsson.
Farsan. Det sägs lite då och då att jag är farsan upp i dagen. Vi har båda extremt kort stubin, samma gångstil, älskar fotboll och IFK, agerar städ-Hitler i våra respektive hushåll och uppskattar mer än de flesta att ta en kvällsmacka och ett glad juice till sporten. När mamma och Lotta åkte till stan för att lördagsfika när jag var liten så tittade jag och pappa på Tipsextra och lördagsmatchen. Vi tippade nere på Servus, tittade på handboll i Väggahallen, fotboll på Vägga Södra eller åkte hem till farmor och farfar på höga berget.
Sitter man i skiten kan man alltid ringa farsan. Behöver man skjuts någonstans kommer han som en oljad blixt, vill man ha moraliskt stöd i telefonen innan en tenta så är det bara att ringa farsan och få lite uppmuntran och behöver man pengar lite snabbt så kan man alltid gå till pappa (för han tjänar massa pengar och är moderat, haha) :D Jag har helt klart en kalasbra farsgubbe, och trots att han blir vansinnig på mig ibland (när jag knäcker mina fingrar, gungar på stolen eller inte sitter still med fötterna när vi tittar på tv till exempel) så tycker jag om honom såå himla mycket.
Jag älskar er.
2 Kommentarer till "Dag 3 - mina föräldrar."
Postat av: mami
Bättre betyg kan man nog inte få som morsa,snyft...blev faktiskt lite rörd.Du vet ,tanken finns alltid om man gjort rätt här i livet, och det har man ju inte naturligtvis inte gjort alla gånger. Men man har gått efter sunt förnuft,,,sen ÄLSKAR man ju sina barn över allt annat ! Thats it, som pappa brukar säg.
Puzz&Kram'
mami
Postat av: Lisa
Det har du rätt i kära mor, och det förtjänar du för att du är bäääst <3 Man kan ju inte göra mer än sitt bästa, men ditt bästa har räckt väldigt långt tycker jag :)
