Lisa - with love and hell fire

Okej, nu ska jag berätta om ett ögonblick. Kunde ju valt ungefär vad som helst men jag funderar på att välja ett av de bättre: utsparken från Väggaskolan. Som ni vet är jag en blödig och sentimental stackare, men anspänningen innan vi skulle ut på skolgården var nog det sjukaste jag varit med om. Så sjuk att jag inte ens kunde lipa som alla andra.

Alla skolans treor står i korridoren uppe vid OP och sekunder innan vi ska springa ut, ögonblicket då jag står hand i hand med Johan på ena sidan och Robin på andra, två av mina bästa vänner så långt tillbaka jag kan minnas, och vi bara tittar på varandra utan att säga ett ord, det var ett stort ögonblick i mitt liv. Inte bara för att studenten innebär att skolan är slut och att de flesta av oss har somnat på vår sista mattelektion någonsin, utan för att man visste att nu skulle ingenting någonsin bli som förut. Och det blev det inte heller. Allting har förändrats och ingenting är sig likt, och det visste man när man stod där. Hög på adrenalin och lagom tankad efter en hel dags komsution av jordgubbar och sprit. Vi visste att oavsett hur mycket vi sa att vi skulle lova att ringa varandra, träffas och hänga precis som vanligt, så skulle det inte bli så. Därför betyder det ögonblicket mycket för mig.